Förskolans historia

Det hela började 1836 med småbarnsskola. 

Industrisamhället växte fram under den här tiden, allt fler familjer flyttade till städer och barn blev inte lika lönsamma. Istället sågs de som små vildar som drev runt på gatorna och uppfattades av medel- och överklassen som ett direkt hot mot framtiden om de inte togs om hand på något sätt. Det var då filantroperna etablerade institutioner - småbarnsskolor. Dessa var till för barn till arbetande föräldrar och barnen var 2-7 år gamla. Barnen undervisades i kristendomen, läsning, skrivning, räkning och gymnastik. Uppfostran och disciplin präglade verksamheten och pojkar och flickor hölls åtskilda.  

Barnträdgård 1880-1960

Under den här perioden skedde den industriella revolutionen. I vissa städer (som exempelvis Norrköping) var andelen arbetande kvinnor större än andelen arbetande män. Det skapade ett behov av att barnen blev omhändertagna under tiden som mammorna jobbade. Ellen och Maria Moberg från Norrköping startade barnträdgården, men även lärarinneutbildningen. Som var den första lärarutbildningen och bestod av seminarier för blivande lärarinnor. Barnträdgårdarna var till för barn (4-6 år) till arbetande och gifta kvinnor. Barnen lärde sig främst praktiska sysslor – flickor lärde sig att sköta hemmet och pojkar att bygga, konstruera och sköta trädgården.  Ogifta kvinnors barn var inte välkomna. Dessa barn fick ofta lämnas till fosterhem. Även barnträdgårdar vilade på filantropisk grund, men på 1940-talet kom dock flera kommuner att överta deras verksamhet.

Under 1960-talet förändrades dock pedagogiken och blev inspirerad av Fröbel som betonade lekens betydelse och vikten av "självverksamhet". Skolliknande undervisningen tonades ner och leken fick mera plats. Lärare var nästan uteslutande kvinnor.

Barnkrubba 1900-1930

Barnkrubbor fanns under samma tid som barnträdgårdar och var till för barn som var fattigare och yngre (0-7 år). Det var medelklasskvinnor som tyckte synd om barnen som var ute och lekte hela dagarna utan mat och tillsyn av vuxna, som drev verksamheten på filantropisk grund. Fokus var mest på tillsyn och att ge mat tre gånger per dag utan några speciella pedagogiska ambitioner. Från början hade man mest tänkt ta hand om de fattiga barnen men senare kom även barn till arbetande mödrar att vistas i barnkrubborna. Dessa var öppna hela dagarna, ofta 12 timmar. Till skillnad från barnträdgårdarna som hade öppet bara halva dagen.

Daghem (dagis) 1930-1980

Under den här tiden växte fram en uppfattning att befolkningen måste utbildas och upplysas och detta skulle göras av utbildade personer som var experter på sitt område (något som senare kom att kallas för social ingenjörskonst). Makarna Alva och Gunnar Myrdal var kända för att driva denna idé. Barnpsykologi och utvecklingspsykologi (Piaget) fick sitt genombrott under denna tid. Daghem var till för alla barn oavsett socioekonomisk bakgrund och nu blev även ogifta mödrars barn välkomna. Året 1975 var endast 10% av alla barn i åldrarna 1-6 år inskrivna på daghem.

Pojkar och flickor skulle nu leka med samma saker och skillnader mellan könen började man betrakta som socialkonstruerade istället för naturliga som tidigare. Syftet med verksamheten var att fostra demokratiska medborgare. Nu började även män söka sig till yrket och året 1955 ändrades yrkesbeteckningen barnträdgårdslärarinnor till en mera könsneutral förskollärare. Staten hade ansvaret och inte filantroper. Termen förskola etablerades i och med att barnstugeutredningen presenterade sitt betänkande ”Förskolan” år 1972.

Förskola 1970-

Barns individuella rättigheter stärks och året 1989 antågs FN-barnkonventionen om barns rättigheter. Från att ha varit ovanligt att gå på förskolan, har det nu blivit väldigt ovanligt och nästan avvikande att inte gå på förskola. Idag går drygt 90% av alla barn i åldrarna 1-5 år i förskolan. Även barn till arbetslösa och föräldralediga har rätt till förskola. Antal manliga förskollärare är fortfarande väldigt låg, knappt 4%. Året 1998 fick förskolan sin första läroplan och numera är förskolan en egen skolform. Dagens förskollärare har en gedigen och lång universitetsutbildning (3,5 år). 2012 infördes krav på lärarlegitimationen för att kunna fastanställa förskollärare. Syftet är att höja statusen, att stärka förskollärarens roll och höja kvalitet i förskolan. Alla som arbetar i förskolan ska organisera verksamheten i enlighet med förskolans läroplan och barnen ska bl.a. utveckla förmågor och kunskaper inom språk, matematik, naturvetenskap, teknik, estetiska uttrycksformer, hållbar utveckling, normer, värden, demokrati, sociala förmågor m.m. Barnen ses idag som subjekt och aktiva i sina egna lärprocesser och sin egen menings- och kunskapsskapande.